vädret, hvarigenom de blifvit uprörde. Gref TESSIN, utsedd ibland Dem, som skulle sköta de hemligare Saker, hade tilfälle at känna Rikets, inre beskaffenhet, at vara uti förtroende och vid sidan af Landt-Marskalken, en outtröttlig Herre, som sökte uti arbetsamhet sitt nöje och sin lisa. Också fick Gref TESSIN njuta få hvilo-stunder; Han täflade uti flit med den, som brukade Hans Snille, och man hade svårt före at begripa, huru olikhet af år, af lynne och böjelser, kunde så väl trifvas tilsammans och instämma; men så är deras art, som Naturen rikliga begåfvat: De likna Cato[1], som tycktes vara endast ämnad til det, som Han företog sig at uträtta, och var lika stor uti Rådet och i Fält, som emellan sine Hjordar och sitt Åkerbruk.
Efter den Riksdagen, blef Gref TESSIN kallad til Cancellie-Råd, och indragen uti den hemliga Beredningen, för Utrikes ärender inrättad. Uti de äldsta tider, Mine Herrar! hos oss, uti Rom, Athén och flere ställen, handterades Krig och Fred på öpna Torget, utan fara, at Fiender skulle få veta Folkets beslut, Europa är nu stäld på annat sätt. Omringad med upmärksamhet ifrån alla orter, tyckes Rikets Säkerhet och främmande Magters förtroende fordra tysthet och hemlighet. Det är värdt at anmärkas,
- ↑ Livius, Lib. 39. Cap. 40.
