32
Herren så stark, at Han säkert varit införd uti Gudarnas Längd, om de tider, då en sådan flyttning varit en plägsed, ännu kunnat återkallas. Uti lika tankar voro deras Barn upfödde, och bägge vaknade up och qvicknade, når något inträffade, som med CARLS anläggningar kunde äga gemenskap. De Äldre talte om intet annat, än om Hans oförskräckta hjerta[1], om omöjligheter de under Honom hade uträttat, at man frågade, hvar Fienden stod? icke huru stark han var? At mod, ordning och lydnad öfverväga myckenhet och motstånd, och, med et ord, deras hetta växte i samma mon, som de kunde inblanda sina egne med Konungens bedrifter. De yngre upeldades deraf: upeldades, at igenom stora Gerningar göra lycka; ty man trodde, at Fred kunde öka deras Ålder, icke deras Förtjenster. Om desse berättelser uti många mål voro äfven utom all liknelse; ty Ålderdom och Bardalelar kunna väl förlikas med otroligheter; så ägde de dock en förträfflig verkan, underhöllo hos Folket en stor tanka om sig sjelft, utom hvilken inga märkliga bedrifter kunna förväntas. Den Politiquen, at, för vissa flygtiga afsigter, förqväfva en sådan art af högmod, och, under sken af försigtighet, skräma, är så
- ↑ - - - - - - - Meruitque timeri,
Nil metuens. Luc. B. C. L. V. v. 317.
