Har jag, Mine Herrar! hittils måst ledsaga Gref TESSIN och Eder upmärksamhet igenom blida och svåra tider, vid Underhandlingar, vid Riksdagar, under bullersam Fred, än bedröfligare Krig, under invertes skakningar och Upror; så öpnar sig för mig et nytt Tidehvarf, som mindre torde hafva lyst uti Allmänhetens ögon; men säkerligen förjenar, at af en bättre Penna, än min, til dess fägring utföras och beskrifvas. Där var en tid, Mine Herrar! då Vetenskaper och deras Idkare, allahanda Konster och Idogheter, Handel och Sjöfart, Åkerbruk och Bergverk, qvicknade up, til vår förundran och andras afund. Den Andan, det Lifvet, den drift, den upmuntran, härflöto ymnogt ifrån Thronen; Man behöfde icke, som ofta vid Hof, leta sig fram uti lönntrappor, och stadna fåfångt uti förstufvor, smickra en liten Gunstling, eller köpa sig dess hägn. Förstånd och Kundskaper öpnades de inre Rummen före. Här såg man Ritningar til Landets försvar, och anstalter til dess uphjelpande; Där, utvalda Boksamlingar, Mynt och Naturalie-förråder, och omkring dem, Lärde Män, skicklige Konstnärer och allahanda arter af Förtjenster. Alla brunno af samma ifver, och sjelfva okunnogheten gömde sig undan för en stund, at uplysa sitt mörker och likna den allmänna smaken. Jag skulle upräkna för
