Sida:Äre-minne öfver Carl Gustaf Tessin.djvu/42

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

40

skicklighet til at vinna den sammą med Danmark (1743). Hans Râds-Ämbete kunde icke förlikas med mindre, än med Ambassadeurs värdigheten. Tiden tycktes väl vara mindre väl afpassad; men nöden var intet granlaga. Han uträttade lyckligen sina Värf, och stormen lade sig.

En olika art af Beskickning (1744) yppade sig straxt efteråt, då Gref TESSIN utnämndes til Ambassadeur vid Berlinska Hofvet, at för anseendet skul, lägga sista handen vid det Höga Giftermål, som förut af då varande Svenske Envojén, och nu Herr Riks-Rådet, Gref Rudenschöld, var handlat om och faststäldt. Denna Beskickningen var icke til annat ärnad, än til Prakt, och äfven deruti hade Gref TESSIN föga sin like. Han kunde för öfrigt icke bättre, och på et för sig hederligare sätt, sluta sina mångfaldiga Värf vid Utrikes Hof, än med detta, då Han fick den Nåden, at beledsaga til Sverige vår Nådigsta Änke-Drottning, då varande Kron-Prinsessa, emottagen där af sina tilkommande Undersåtares võrdnad och tilgifvenhet, och sin Höga Gemåls kärlek, Den Herren, som för kårt tid sedan oss hastigt blifvit ifrånryckt, vi billigt och upriktigt begråte, och hvilkens Dyra Namn til sednaste Efterverlden ihugkommes med välsignelse!

Har