Den här sidan har korrekturlästs
3
ta; likaså tidernes, det bästa Snillet. Ty vore et Land til på Jordklotet, Mine Herrar! där split och oenighet skulle sätta all ting uti gäsning: där man hade förlorat all känsel af kärlek för Fosterbygden, all ömhet om dess heder och värdighet[1]: där agg, hämnd och egennytta vore de enda grunder til alla gerningar: Friheten, et namn[2] för sjelfsvåldet, sjelfsvåldet en väg til förödelse; månne icke uti det Landet de skattas sälle, som dö undan, eller kunna söka renare seder under en lugnare Himmel[3]? - - - - O! mitt Fädernesland!
Men det torde icke vara af nöden, at framdraga diktade möjligheter, eller sanfärdiga verkliga händelser, at dermed upröra Edra sinnen vid åtankan, at Riket förlorat
en
A 2
- ↑ Paucis Decus publicum curæ, plures tuta differunt. Tacit. Annal. L. XII.
- ↑ Per illa tempora, quicunque rempublicam agitavere, honestis nominibus, alii, sicuti Jura populi defenderent, pars, quo Senatus auctoritas maxima foret, bonum publicum simulantes, pro sua quisque potentia certabant, neque illis modestia; neque modus contentionis erat: utrique victoriam crudeliter exercebant. Sal. Catilina, Cap. 38. Tacitus Hist. L. IV. Cap. 73.
- ↑ Deesse nobis terra, in qua vivamus; in qua moriamur, non potest. Tacit. Annal. L. XIII. Cap. 56.
