Den här sidan har korrekturlästs
En fridens förmiddag
då ansåg pojken att det inte lönade sig längre att vara blind. Han vart småningom så att han kunde se gå riktigt bra.
”Men ni får inte slåss så okrestligt mor, om en råkar ut för att göra någonting.”
”Nej jag skall aldrig slå dej mer lill Jonas.”
Med detta löfte gick Jonas ut. Bakom dörren gjorde han ett luftsprång, en lång näsa och en helsikes bra och lyckad grimas.
131
