Hoppa till innehållet

Sida:Ådalens poesi 1934.djvu/138

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

KAMS

Tokerier från Ådalen

Jonas måste stanna hemma och valla sina sju yngre syskon, men far, mor och äldsta dottern Anna gingo till bröllops i aftningen. Jonas hängde vemodigt på gärdsgården och såg dem tåga bort i småskogen. Först far, maläten, men ganska tvärsäker. Tre steg efter, styvmor med skosnytorna inåt, tung som en förjulsko. Sist Anna med någonting av fällmakarestugans hungerelände i sin taniga kropp.

”När skall det bli min tur, mån tro?” undrade Jonas.

”Du understår dej inte att slå barnen och ve dej, om du sticker näsan i skåpet, och hemma håller du dej om du vill att det skall gå dig väl!” Styvmor talade alltid med tydlighet.


132