Kungen i Jorm
Alla undersöktes de grundligt och fingo sina recept. Alla sporde om priset och fingo det gratis. Och flera och flera kommo till, och det blev förmiddag och middag, och vi kommo icke i väg.
Kungen tassade tyst omkring och såg belåten ut. Han hade fått en klinik i gång och fått sina sjuka vänner tröstade och kanske något hjälpta, och det hela hade gått som oljat och smort. Vi voro alla belåtna. Min käcke, unge reskamrat, för det han kunnat stå till tjänst; folket för det de fått riktigt grundligt berätta, hur de hade det, och blivit tålmodigt hörda; kungen för det han tagit oss med i sin kyrkbåt och — jag för det jag fått köpa ett par präktiga band till pjäxorna.
Litet fingo vi tid att se utav Jorm, vi skulle till kvällen vara i Blåsjön. Men vi sågo, att här var vackert vid det stora vattnet mellan de höga snöfjällen och fingo höra, att det ägde sitt behag att bo i Jorm eller Jormlien. Frost härjar sällan kornet om hösten och jordmånen är god. Fryser det i Jorm, fryser det samtidigt långt söderut. Skatterna voro nog stora för den nya landsvägens skull, men icke som i Blåsjön.
Då vi äntligen blevo färdiga att avtåga och tryckte allas deras händer till avsked, som i kungens stuga voro, var det som vi skulle lämna gamla bekanta. Jag tror, att de också kände det på samma sätt. Där var icke en enda, som icke hjärtligt önskade oss lycka på vår långa vandring, och i synnerhet vännen Jöns Jonsa, deras talman. Han var en av de märkligaste bekantskaper vi gjorde under resan och många gånger talade vi om honom och hans sätt att diplomatiskt ställa till en klinik i Jorm.
Om själva sjön och folket är icke mycket att säga. De hade det fattigare än Jorms bebyggare och voro därför hel-
151
