Norges märkligaste ström
Jag hade min lilla blixtkamera i beredskap, allting var på så nära håll, att de skarpsyntaste bland passagerarna kunde se örnens onda och stela blick. Men där hände icke något som vi väntade. Örnen flaxade och vinglade, var ovig och obeslutsam, ville gärna ha sin stek, men högg den inte. Slutligen var han endast några alnar från ejderflocken, och då flög den ifrån honom med snabba, vinande vingslag. Örnen höjde sig genast, hade icke tanke på en förföljelse, utan började samma klumpiga attack på en annan flock och på en tredje, fjärde och femte under loppet av en fjärdedels timma, Slutligen ledsnade han och satte sig på ett skär. Då vi där passerade honom inom det präktigaste skotthåll, lade han sina vingar till rätta och gned näbbet emot sin klo.
Vad denna vinterklädda kust är tryckande storslagen! Otto Sindings älskade Bodö myr ligger som ett liklakan och hans högt älskade fjällö står blåvit i havet och fryser. Han har målat vackra tavlor från dem bägge och skrivit vers om dem. På myren med den första odlingens djupa diken kors och tvärs och med de vida vyerna vill han bli begraven, då han blivit färdig med sitt måleri och sina verk. Ja, det är en intressant gravplats. Midnattssolen gör denna låga platå på näset trolsk och fager, och vinterstormarna susa häröver med ett till och med här i Nordland sällsport raseri. Midnattssolen tittar upp mellan ett par djärvt tecknade tinnar på Landegode och — snön myllrar från Borvastinden, Bejarens fjäll och det avlägsna Sulitjelma vid svenska gränsen. Man ser Sulitjelma härifrån under klara sommardagar och under solsken om vintern.
I söder står Sandhornets fjällrygg med skarpa linjer och bakom och ut på havet blånande fjäll av egendomlig byggnad.
Springare i dussintal följa oss från Saltenfjords mynning och
159
