Norges märkligaste ström
visa sin vackra simkonst. Av och till plaskar det i vattnet på ömse sidor om ångaren, då en av de vackraste fiskarna gjort ett bågigt, mjukt hopp över vattnet och nu i lättjefull lek smäller sin sida mot en våg. Vinterliggande seglare ligga i fjordens vikar med snövita branta fjäll över sig; vår kapten talar om Orientens vitbarmade odalisker; bestyreren för Ankers marmorbrott talar om vit marmor; den nordlandsbåt, som hämtar oss och för oss till land, är halvfylld av snö och mellan soltindrande höga snödrivor söka vi oss upp till en lantbrukare, som bor mitt i strömmen. Här och där i allt detta vita brinna gårdarna i ilsket gult och rött i solskenet. På trappan står den halvlame handlaren i Rembrandtsbelysning; en droppe under hans nässpets glänser som en diamant, darrar och faller.
Nu är ingenting att göra; strömmen är lugn. I natt blir ebb; då är det för mörkt att se något. I morgon vid flod blir det lämpligt.
Saltströmmens stora märkvärdighet är, att den är en salt ström till och från havet. Den stora Skjerstadfjorden har en smal förbindelse med Saltenfjord och havet, och denna förbindelseled delas utav två öar till tre smala sund. Då ebb eller flod inträffar, pressas vattnet våldsamt ut eller in genom dessa sund, som då bli som forsar, fulla av virvlar, sugande stora vattenkittlar och små fall. Sex timmar går vattnet utåt och sex timmar inåt. Endast en kvarts timme vid full ebb eller flod ligger strömmarnas vatten stilla. Denna stund begagna lokalångarna för att slippa igenom. Det händer visserligen någon gång att strömmen kan passeras då den går stark, men då måste man gå med den och icke emot den.
Den mellersta strömmen är den starkaste, djupaste och obändigaste; det är den berömda Saltströmmen, en av Nordlands stora märkvärdigheter, fruktad, älskad och rik.
160
