Hoppa till innehållet

Sida:Ådalens poesi 1934.djvu/188

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

EN OLYCKSDAG I LOFOTEN

Henningsvær, ombord å räddningssköjten Liv, påskmorgon.

När skall man glömma gårdagen?

En blågrå, iskall dag — gul, ett par förmiddagstimmar i snötjocka — blåsvart med matta stjärnor och röd måne på kvällen. Skrikande hundratusen måsar; oroligt sträckande giftasfärdig ejder; båtar så långt ögat såg på fiskehavet; en stampande livräddningssköjt — och så den olycka, som vi skulle hindrat.

Vi kunde icke.

Ombord föra vi med oss det största ansvar båt bär i Lofoten, en räddningssköjt ansvarar för de fiskandes liv och egendom. Det är icke juridiskt, men bjudande moraliskt. Ögon följa oss då vi gå ut, och möta oss, då vi gå in. Ögon tala till oss, då någonting

182