Sida:Ådalens poesi 1934.djvu/198

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Stormfartyg

dricka pjolter med en gudsman och sedan gå upp och slå kana i de präktiga backarna på akterdäck.

Så kom en matros och rände förbi mig och kastades som en vante till akterdäcket. Han hissade flagg och halade den tre gånger upp och ned till hälsning.

Intet världens ting var att se på havet mer än en obetydlig seglare, som hoppade mellan skumkammarna som en springare.

Räddningssköjten ”Bergen”.

Den sackade snart bakom oss och gömdes i den stora svans av stenkolsrök, vilken vi släpade efter Öst-finnmarken.


Nu får du komma vart du vill efter Norges kust, där storfiske drives, och du skall se en av dessa solida farkoster bland fiskebåtarna — såsom vallhunden följer hjorden, I stilla och vackert väder ligga de för ankar, men ingen storm är så stark och ingen orkan är så häftig, att icke räddningssköjterna ha ett väder som passar dem, precis.

De segla bra och äro så konstruerade, att ingen storm och ingen sjö kan krossa dem. Endast skär och grundbrott får en räddningssköjt ha respekt för. Åhja, — grundbrott? ”Colin Archer”, den mest bekanta av dem, utförde i fjor sin stoltaste bragd mitt bland grundbrotten i Havningberg, där ishavet i hela sin kraft stormade in i hamnen.

Många gånger under årens lopp har storm tagit fiskareliv, somliga dagar intill ett hundratal. Båtarna ha i stora oväder icke kunnat reda sig, och ingen har kommit dem till hjälp. Svensk publik minnes säkert ännu den stora olyckan här nordpå för några år sedan.

Under Lofotfisket detta år var det en daglig stark trafik på räddningssköjterna. Fiskare, handlare, ämbetsmän och resande

192