Hoppa till innehållet

Sida:Ådalens poesi 1934.djvu/201

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

I MIDNATTSSOL

Denna lövprydda väg från den norska kuststaden till det låga fjället har kejsar Wilhelm gått. Så långt det gick åkte han i vagn efter en bondmärr från Jensvold.

Bonden sade: — Stor ära för mig det här, ers majestät, men ännu större för märra!

Här på en naken skifferstensplatå är ”kejsarvarden” rest till en åminnelse av Tysklands oroligaste ande. Här satt han och njöt champagne medan Bodöjuristen, vilken lupit som en röd hund en hel vecka för arrangementer och agrementer för kejsaren, fick nöja sig med ett torftigt vin tillsammans med tjänareflocken — avsides.

Man berättar att han led.


195