En ringdans medan mor väntar …
fick vara omålad som fattigfolks kistor i vanligheten … häradsdomarn hade bräder vid Lillsjösågen … häradsdomarn var den värsta gnidare, som fanns … det är en hop karlar, som bära en lång låda över kavelbron på Långmyran … vem ligger i lådan? … att de kasta den ifrån sig så där! … och springa kring ett träd efter en björn … det är mor som ligger och väntar på dem … hon får alltid vänta …
Och så somnade Salmon.
Vid pass en halvtimme därefter är det något, som rör sig i furans krona. Det sticker fram ett huvud, drar det tillbaka och sticker ut det på andra sidan. Det är björnhonans unge. Han är oviss på betydelsen av denna djupa stillhet efter detta långa larm. Men han ser, att mor gjort fred och den andre med, och han känner längtan att komma härifrån. Han har icke varit litet rädd häruppe. Nu sätter han tassarna intill stammen och börjar masa sig ned. Det går sakta till en början …
Det var icke en vettig mans blick hos Salmon, då han väcktes av ett tungt bylte, som föll ned på honom. Det var hos honom, då han rusade i väg till bygden, något av ett jagat vildbråd, en vettskrämd grå tuss med något av svansen mellan benen. Där fanns ingenting alls av nattens hjälte, av Björn-Salmon. Det var endast en svulten nybyggare, avkvistad och allena, som sprang för sitt fattiga liv.
90
