Den här sidan har korrekturlästs
SENJENS STORBJÖRN
En historia från Tromsö stift
Gårdsmannen på Kvanaas hade lagt sig till vila en månskensnatt under uppfrosten.
Käringen låg vid hans sida och snarkade. Hennes mun var öppen. Genom två luckor i hennes bruna tandrad gick andan ut och in under oljud och jämmer. Det pep i hennes näsa som ett fjärran skrik av en lom.
Månen var full och sken som den kan göra endast häruppe. Hela Senjen, den stora ön, med fjäll, åkrar och gårdar, låg som i ett elektriskt ljus. Husens fönster glimmade. Fjällen vitnade och blånade. Varje grässtrå på gårdsplanen blänkte av frostens silver.
91
