vi inskränka förevarande undersökning till insjöar och rinnande vatten.
Ytterligare må erinras därom, att man beträffande de s. k. grundregalerna merendels har den uppfattningen, att regalets föremål skulle antingen disponeras såsom en kronodomän eller åtminstone i fiskaliskt intresse vara räntepliktigt. Så väl det ena som det andra är för regalet oväsentligt. Hufvudsaken är, att staten har äganderätt till vederbörande regalföremål. Nyttjanderätten kan däremot vara på en mängd olika sätt ordnad.
Med vattenregal förstå vi alltså i det följande endast en statens allmänna äganderätt till det inom statens territorium förekommande vattenområdet.
Ändtligen må påpekas att, ehuru förevarande arbete erhållit titeln: »Om svensk vattenrätt», hafva vi icke för afsikt att göra vattenrätten i alla möjliga afseenden till föremål för undersökningar, utan endast i hvad man samma rätt kan gifva ledning för bedömande af frågorna om äganderätt och nyttjanderätt till vatten.
