ning, ty dessa nya lektioner förde Rose närmare henne och förskönade köket i den goda flickans ögon.
För att säga sanningen så hade de äldre tanterna emellanåt tyckt, att de inte finge fullt sin andel av den lilla niecen, som för länge sedan erövrat deras hjärtan och var husets solstråle. De talade någon gång med varandra därom men slutade alltid med att säga, att eftersom Alec hade allt ansvaret, borde han även ha lejonparten av flickans kärlek och tid och de fingo åtnöja sig med de smulor, de kunde få.
D:r Alec hade uppdagat deras lilla hemlighet, och efter att ha gjort sig förebråelser för att ha varit så blind och självisk hade han just försökt hitta på något sätt att förbättra saken, då Roses nya nyck utpekade en utväg för honom att vänja henne litet av med att alltid vara tillsammans med honom. Inte förrän han överlämnat henne åt hennes nya lärare, visste han riktigt, hur förtjust han var i henne, och mången gång kunde han icke motstå sin lust att kika in genom dörren för att se, hur hon redde sig, eller i smyg ta en titt genom luckan. Ibland ertappade de honom därmed och hotade honom med brödkavlen, om han inte genast gav sig i väg, eller om de lyckats ovanligt bra och följaktligen voro vid mildare sinnesstämning, lockade de bort honom med mutor, bestående av pepparkakor eller pick1es eller en liten tårta, som inte var nog symmetrisk att lämpa sig för deras kritiska ögon.
Han vinnlade sig naturligtvis om att taga för sig ordentligt av alla de goda rätter, som nu kommo på bordet, ty båda kokerskorna gjorde förstås sitt bästa, och han mådde som en prins i en bagarbod. Men varje rätt föreföll honom ännu läckrare, när Rose, till svar på hans uppriktiga beröm, rodnade av oskyldig stolthet och blygsamt sade:
— Jag har lagat till det, farbror, och det gläder mig, att du tycker om det.
Det dröjde någon tid, innan den goda bulle, som d:r Alec särskilt betingat sig, blev synlig, ty att baka bröd är ingen lättlärd sak, och tant Plenty var mycket grundlig i sin undervisning. Men till sist kom den en kväll till teet på en silverbricka, buren av Phebe, som
