du inte kan göra? sade hon i en ton av vördnadsfull beundran.
— Det är ett par saker, som jag ännu inte är vuxen, svarade han med en glimt i ögonvrån, i det han vaxade sin tråd.
— Jag skulle gärna vilja veta, vilka de är.
— Bröd och knapphål, min nådiga.
XVII.
GODA ÖVERENSKOMMELSER.
Det var en regnig söndagseftermiddag, och fyra gossar försökte tillbringa den lugnt och fridfullt i »bibelteket», såsom Jamie kallade det rum i tant Jessies hem, som ägnades åt böcker och pojkar. Will och Geordie lågo utsträckta på soffan, fördjupade i att läsa om de slavar och trasvargar, vilkas levnadshistorier numera äro på modet. Archie låg makligt utsträckt i en vilstol, omgiven av tidningar, och Charlie stod framför eldstaden i en engelsmans favoritattityd, och till min ledsnad måste jag omtala, att båda rökte cigarrer.
— Jag tror, att den här dagen aldrig tar slut, sade prinsen med en gäspning, som var nära att klyva honom mitt itu.
— Läs och odla din själ, min son, svarade Archie och tittade med högtidlig min upp över tidningen, bakom vilken han halvsovit.
— Predika inte, pastor. Tag på dig stövlarna och kom med ut ett slag, i stället för att sitta som en gammal mormor framför brasan.
— Nej tack! En promenad under östlig storm förefaller mig inte inbjudande. Så tystnade Archie plötsligt och höll upp handen, ty därutanför sade en behaglig röst:
— Är gossarne inne i biblioteket, tant?
— Ja, kära du. De sitter och längtar efter solsken, så kila in och gör lite sådant åt dem, svarade mrs Jessie.
