nom emellertid att tänka sig för och besluta »att låta Rose slippa undan billigt».
— Här är en mycket vacker pant. Hur skall den inlösas? frågade Steve och höll upp nåldynan över Charlies huvud.
— Hm! Hon skall föra gamla Mac med sig under misteln och kyssa honom riktigt vackert. O, vad han skall bli ursinnig! Och den otäcka pojken småskrattade förtjust vid tanken på det obehag, han beredde två harmlösa människor.
Det följde ett ögonblicks tystnad bland ungdomen, ty de visste alla, att Mac skulle »bli ursinnig», eftersom han avskydde allt nonsens i den vägen och, när leken börjat, gått fram till de äldre. Just nu stod han framför brasan och hörde på faderns samtal med farbröderna, lyckligt omedveten om komplotten mot honom.
Charlie väntade, att Rose skulle säga: Det vill jag inte! och följaktligen blev han helt förvånad, när hon efter en blick på offret plötsligt skrattade till, gick fram till gruppen av herrar, drog farbror Mac med sig under misteln och överraskade honom med att ge honom en hjärtlig kyss.
— Tack, min vän, sade den oskyldige herrn och såg mycket belåten ut över denna oväntade hedersbetygelse.
— Åh nej; det där är inte rättvist! började Charlie, men Rose neg och sade:
— Du sade »gamla Mac», och fastän det var mycket ohövligt, gjorde jag det. Det där var din sista möjlighet, och nu har du förspillt den.
Det hade han alldeles säkert, ty medan Rose talade, ryckte hon ned misteln och kastade den i brasan, under det att gossarne hånade den snopne prinsen och höjde den kvicktänkta Rose till skyarna.
— Vad har ni så roligt åt? frågade Mac, som väcktes upp ur sina funderingar av det allmänna skratt, vari även de äldre instämde.
Men de formligen tjöto, när Mac, efter det man omtalat saken för honom, fundersamt stirrade på Rose genom glasögonen och sedan sade i filosofisk ton:
— Ja, men jag tror inte, att jag hade fäst mig något vidare vid om hon hade gjort det!
Strax efteråt påträffades lilla Jamie djupt insomnad
