flickan blir förstörd, totalt förstörd, sade tant Jane bistert.
— Tack, syster! Jag tror ändå, att om en kvinna kan uppfostra två gossar så utmärkt, som du gör med dina, bör en man, om han ägnar hela sin själ däråt, åtminstone kunna försöka det med en flicka, svarade d:r Alec med en humoristisk blinkning, som roade de andra alldeles ofantligt, ty det var ett inom familjen välbekant faktum, att Janes pojkar blevo mer bortskämda än alla de andra tillsammans.
— Jag känner mig alldeles lugn, ty jag tror, att Alec kommer att förbättra barnets hälsa, och när året gått till ända, blir det tids nog för henne att komma till madame Roccabellas pension och få den sista avslipningen, sade tant Clara, i det hon vred på sina ringar och med loj tillfredsställelse tänkte på den tid, då hon skulle få föra en söt och begåvad niece ut i sällskapslivet.
— Jag antar, att du stannar kvar här, såvida du inte funderar på att gifta dig, vilket verkligen vore på tiden, sade tant Jane, som kände sig mycket förargad över broderns sista pik.
— Nej tack! Kom med och rök en cigarr, Mac, sade d:r Alec abrupt.
— Gift dig inte — finns redan förut tillräckligt med kvinnor i familjen, mumlade Mac, varpå herrarna hastigt togo till flykten.
— Tant Peace hälsar och säger, att hon vill träffa er alla, var den hälsning, Rose framförde, innan damerna hunnit börja igen.
— Hektisk! Hektisk! Bevara mig väl! mumlade tant Myra, då skuggan av hennes svarta hattbrätte föll över Rose och de svarta handskarna berörde kinden, där färgen tilltog under de många forskande blickarna.
— Det gläder mig, att dessa vackra lockar är naturliga — i sinom tid blir de ovärderliga, sade tant Clara med huvudet på sned.
— Nu när farbror kommit hem, hoppas jag, att du inte bara går igenom det, du läst förut. Jag hoppas även, att du inte helt och hållet förspiller din tid på lek och sport, sade tant Jane, i det hon seglade ut ur rummet med uppsynen hos en martyr.
