Tant Jessie sade inte ett ord, men hon kysste sin lilla brorsdotter med sådan ömhet och medkänsla, att Rose klängde sig fast vid henne en hel minut och sedan följde henne med blicken, tills dörren föll igen efter henne.
Då alla gått, promenerade d:r Alec i skymningen en hel timme av och an i hallen och tänkte så intensivt, att han emellanåt rynkade pannan, emellanåt smålog och mer än en gång stod stilla, försänkt i dystra tankar. Helt plötsligt sade han halvhögt, som om han fattat sitt beslut: Jag kan lika så gärna börja med ens och ge barnet något nytt att tänka på, för Myras dysterhet och Janes föreläsningar har gjort henne riktigt nedstämd.
Han dök ner i en av sina koffertar, som stodo i ett hörn, och efter att ha rumsterat om litet tog han upp en vacker broderad sidenkudde och en liten bägare av mörkt, snidat trä.
— Det här räcker till att börja med, sade han, medan han skakade ut kudden och dammade av bägaren. Det är inte värt att börja alltför energiskt, ty då blir Rose rädd. Jag måste locka henne till mig långsamt och vänligt, tills jag vunnit hennes förtroende, och då kommer hon att vara redo för vad som helst.
I detsamma kom Phebe ut ur matsalen med rågbröd på en tallrik, ty Rose fick ej några nybakade skorpor till sitt te.
— Jag skall ta av er lite av det där, sade d:r Alec och tog en ordentlig skiva, varpå han drog sig tillbaka in i biblioteksrummet, under det att Phebe förundrade sig över hans aptit.
Hon skulle ha blivit ännu mer förundrad, om hon sett honom förvandla brödet till små piller, som han lade ner i en vacker liten elfenbensask.
— Så där ja! Om de promt påyrkar medicin, ordinerar jag det här, och ingen skada är skedd. Jag vill ha min vilja fram, men jag vill också ha lugn och frid, om det är möjligt, och när experimentet lyckats, omtalar jag bedrägeriet, sade han för sig själv och såg ut som en odygdig pojke, när han avlägsnade sig med sin oskyldiga medicin.
Rose spelade dämpat på den lilla orgeln i övre hallen, så att tant Peace skulle kunna höra det, och medan
