andra rummen, så att jag kan möblera det här, som jag vill?
— Min kära gosse, du får vända upp och ned på huset, om du endast stannar kvar här hemma.
— Det var verkligen ett gentilt erbjudande. Jag stannar, tant! Här är mitt lilla ankare, så den här gången får du mer av mig, än du vill ha.
— Det är omöjligt! Tag på dig koftan, Rose. Trötta inte ut henne för mycket, Alec. Ja, syster, jag kommer! Och kålhuvudet försvann plötsligt.
Den första lektionen i mjölkning var lustig, men efter att ha blivit skrämd flera gånger och gjort många misslyckade försök lyckades Rose till sist fylla sin bägare, medan Ben höll fast kons huvud, så att hon inte kunde titta på den nya mjölkerskan, som tyckte mycket illa om dessa två saker.
— Du ser ut, som om du fröse trots det att du skrattat så mycket. Spring trädgården runt några varv, så att du blir varm, sade doktorn, när de lämnade ladugården.
— Jag är för gammal att springa, farbror. Miss Power sade, att det inte var ladylike för flickor i tonåren, svarade Rose sedigt.
— Jag tar mig den friheten att vara av annan åsikt än madame, och i min egenskap av din läkare befaller jag dig att springa. Ge dig i väg! sade d:r Alec med en blick och en åtbörd, som kommo Rose att lägga i väg så fort, hon kunde.
Som hon var angelägen om att göra honom till viljes, storsprang hon kring rabatterna, och när hon kom fram till trappan, där han stod, sjönk hon ned på ett trappsteg och satt och flämtade, röd som en pion.
— Mycket bra gjort, mitt barn! Jag ser, att du inte förlorat förmågan att använda dina lemmar, fastän du befinner dig i tonåren. Det där bältet är för hårt åtdraget. Spänn upp det, så kan du ta djupa andetag, utan att behöva flämta så.
— Det är inte åtdraget. Jag kan andas mycket bra, började Rose. Farbroderns enda svar var att lyfta upp henne och haka upp det nya bältet, som hon kände sig så stolt över. I samma ögonblick som spännet öppnades, gick bältet upp flera tum, ty det blev Rose omöj-
