hatten, kom den andra båten långsides med de muntra unga beckbyxorna upplagda för någon rolighet.
— Fångade du en krabba, farbror?
— Nej, en blåfisk, svarade han i det han lade den drypande hatten på ett säte för att torka.
— Vad har ni haft för er?
— Sett Fun.[1]
— Bra svarat, Rose! Jag förstår, vad du menar. Vi tänker ta honom upp till oss, för att han skall visa, hur man skickar upp den stora draken, för vi förstår oss inte på den riktigt. Men är han inte väldigt skojig?
— Nej, Fun är liten.
— Seså, sluta nu att skämta, och visa oss, vad du har fått.
— Den där solfjädern kan du använda som segel.
— Låna dandyn ditt paraply, för han avskyr att få sin vackra näsa solbränd.
— Hör du, farbror, tänker du ställa till en fest med kulörta lyktor?
— Nej, jag tänker ha en fest på smörgås, för det är tedags. Om det där svarta molnet inte drar bort, får vi snart en stormby, så det blir bäst, att ni skyndar er hem så fort som möjligt, för annars blir din mor orolig, Archie.
— Ja, ja, skepparn! God natt, Rose. Kom ofta ut på sjön, så skall vi lära dig allt, du behöver känna till om rodd, löd Charlies blygsamma inbjudan.
Så skildes båtarna åt, och över vattnet kom från »Stormfågelns» besättning en vers ur »Dårdikterna», som gossarna voro så förtjusta i.
VIII.
OCH VAD DEN LEDDE TILL.
— Farbror, skulle du kunna låna mig tjugufem cents? Jag skall betala igen dem, så fort jag får mina
- ↑ Fun = rolighet, lustighet.
