Hoppa till innehållet

Sida:Åtta kusiner 1926.djvu/76

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Ett dån, ett skrik, ett skratt, och ut rusade vildarne, svängande knivar och gafflar och kycklingben och tennmuggar, kastade sig över inkräktaren och bearbetade honom skoningslöst, i det de ropade: Du kommer för tidigt! Vi är inte halvfärdiga! Du har förstört alltsammans! Var är Rose?

— Här är jag, svarade en halvkvävd röst, och de sågo Rose sitta på högen av baddräkter av röd flanell, som hon tagit för humrar och på vilken hon fallit ner i ett utbrott av munterhet, när hon uppdagat, att kannibalerna voro hennes egna kusiner. Ni gräsliga pojkar! Ni överrumplar mig alltid på något löjligt sätt, och jag blir alltid narrad, därför att jag inte är van vid sådana upptåg. Farbror är lika svår som ni andra, och det är väldigt roligt, sade hon, när gossarne skockade sig kring henne.

— Du skulle inte ha kommit förrän i eftermiddag, och mamma skulle ha varit här och tagit emot dig. Nu är allt utom ditt tält i en röra. Det ställde vi i ordning med ens, och nu kan du sitta där och titta på, när vi arbetar, sade Archie, som efter vanligheten gjorde les honneurs.

— Eftersom det är lite fuktigt här, tror jag, att jag stiger upp, sade Rose, när uppståndelsen lagt sig litet. Flera fiskiga händer hjälpte henne, och medan Charlie med en åra spred ut baddräkterna över gräset, sade han: Vi tog oss en ordentlig doppning före middagen, och jag sade åt pysarne, att de skulle bre ut de här till torkning. Hoppas, att du också tagit med dig din baddräkt, Rose, för nu hör du till humrarna, förstår du, och det blir väldigt skojigt att lära dig dyka, flyta och trampa vatten.

— Jag har ingenting — började Rose, men blev avbruten av »pysarne», d. v. s. Will och Geordie, som kommo med det stora byltet, som blivit så illa åtgånget i fallet, att en badkappa av röd flanell hängde ut i ena ändan och en blå morgonrock i den andra, under det att knölarna visade sig vara en toalettnecessär, galoscher och en silvermugg.

— O, den där baksluga Phebe! Det här var hennes hemlighet, och hon byltade ihop de här sakerna, sedan jag gått ned till båten! utbrast Rose med tindrande ögon.