— Du har nog gjort många? Skulle du vilja omtala ett för mig?
— Mitt senaste var att sluta röka, löd det mycket oromantiska svaret.
— Varför gjorde du det?
— Dåligt exempel för pojkarna.
— Det var mycket snällt av dig, farbror. Blev det dig svårt?
— Till min skam måste jag medge, att det blev det. Men en vis gammal gosse sade en gång i tiden: Det är nödvändigt att handla rätt, men det är icke nödvändigt att vara lycklig.
— Ett verkligt offer är ju att uppge något, som man tycker mycket om, eller hur? sade Rose efter att ha funderat en stund.
— Ja.
— Att göra det alldeles av sig själv därför att man älskar en annan person högt och vill, att den skall vara lycklig?
— Ja.
— Och göra det med glatt mod och icke fästa sig vid, om priset icke kommer?
— Ja, mitt kära barn, det är självuppoffringens sanna anda. Du tycks fatta den, och jag vågar påstå, att du får många tillfällen här i livet att pröva den verkliga varan. Jag hoppas, att de inte blir svåra. Men gör ett nu och gå och lägg dig, min flicka, ty annars blir du sjuk i morgon, och då kommer tanterna att säga, att det inte var nyttigt för dig att vara med om den här utflykten.
X.
ROSES OFFER.
Det var verkligen »skojigt» på Campbells ö, och följande dag deltog Rose, såsom Charlie förutsagt, i allt, likt den som njuter riktigt intensivt av vart enda ögonblick.
