— Låt henne vara i fred, och förstör inte hennes lilla offer. Hon menar det, det vet jag, och det bästa sätt, varpå vi kan visa vår högaktning för hennes ansträngning, är att göra dagen så trevlig som möjligt för Phebe. Hon har verkligen gjort sig förtjänt därav. Och mrs Jessie gjorde ett tecken åt gossarne, att de skulle återhålla sin missräkning och anstränga sig att roa Roses gäst.
Det var endast med svårighet, de lyckades förhindra, att Phebe begav sig direkt hem; hon förklarade, att hon inte skulle kunna ha det minsta roligt utan miss Rose.
— Hon kommer inte att hålla ut hela dagen, utan jag kan slå vad om hur mycket som helst, att vi får se henne komma roende hit före middagen, förklarade Charlie, och de övriga voro så övertygade därom, att de resignerat funno sig i förlusten av festligheternas drottning, förvissade om att den endast skulle bli av kort varaktighet.
Men timme följde på timme, och ingen signal blev synlig på balkongen, ehuru Phebe iakttog den förhoppningsfullt. Ingen förbiroende båt förde tillbaka rymrmerskan, ehuru mer än ett par ögon höll utkik efter det glänsande håret under den runda hatten, och solnedgången kom utan att medföra någon Rose.
Under tiden hade Rose tillbragt en lugn, arbetsam dag, hjälpt Debby att passa upp tant Peace och energiskt motsatt sig tant Plentys försök att skicka henne tillbaka till den lyckliga ön. Det hade känts hårt på morgonen att komma in från den strålande världen utanför med fladdrande flaggor, dånande kanoner och knallande ryska smällare och alla redo att fira festdagen och i stället diska koppar, medan Debby brummade och tanterna veklagade. Det var mycket hårt att se dagen skrida fram och veta, hur munter varje stund måtte vara på andra sidan viken och hur ett enda ord skulle kunna föra henne dit hon längtade av helt sitt hjärta. Men det kändes allra hårdast, när kvällen kom, tant Peace sov, tant Plenty hade en väninna på besök i salongen, Debby slog sig ned på verandan för att njuta av skådespelet, och det icke återstod något annat för den lilla flickan att göra än att sitta ensam på sin
