balkong och se på hur de muntra raketerna kilade upp från ön, kullen och staden, under det att musikkårer spelade och båtar, fullpackade med glada människor, ilade av och an i den ostadiga belysningen.
Det måste erkännas, att då fördunklade en eller två tårar de blåa ögonen, och vid ett tillfälle då hela ön upplystes för ett ögonblick och hon tyckte sig se tälten, sänktes det lockiga huuvdet mot balkongräcket och en klarvaken vattenkrasse hörde en liten viskning:
— Jag hoppas, att någon önskar, att jag vore där!
Tårarna voro emellertid alldeles försvunna, och hon åsåg, hur kullen och ön svarade varandra med vad Jamie kallade »väsare, sicksackare och sprickare», då farbror Mac kom ut till henne och sade:
— Seså, barn, tag på dig din kofta eller kappa eller vad det heter, och följ med mig. Jag kom hit för att hämta Phebe, men tant säger, att hon är borta, så nu vill jag ha dig i stället med för att titta på mitt fyrverkeri. Jag har ställt i ordning det för din skull, så du får inte gå miste om det, för då känner jag mig besviken. Jag har Fun med mig i båten. Så Rose följde med ner till båten, där den lille kinesen väntade med en lustig lykta och narrade henne att brista i skratt åt hans lustiga försök att uttrycka sina känslor på pidginengelska. Kyrkklockorna i staden slogo nio, när de svängde in i viken, och öns fyrverkeri tycktes vara över, ty ingen raket besvarade det sista romerska ljus, som lyste från Tantkullen.
— Hoppas mina karlar inte råkat ut för några tråkigheter där uppe, mumlade farbror Mac. Så tillade han med ett belåtet litet skratt, när en gnista lyste till: Nej, där kommer det! Titta, Rose, och säg, vad du tycker om det här. Jag har sagt till om det särskilt för att hedra dig.
Rose tittade av alla krafter och såg gnistan växa, så att den såg ut som en gyllene vas; så sköto gröna blad upp och sedan glödde en karminröd blomma med strålglans i mörkret.
— Är det en ros, farbror? frågade hon och knäppte i sin förtjusning ihop händerna, när hon kände igen den vackra blomman.
— Ja, naturligtvis! Titta nu omigen och gissa, vad
