måtte ha stoppat något sömnpulver, så djup och härlig var den slummer som kom.
Följande dag vidtog det hälsosamma friluftsliv, som utför sådana underverk med trötta sinnen och svaga kroppar. Vädret var härligt, och bergsluften gjorde barnen lekfulla som unga lamm, under det att de äldre gingo omkring, smålogo mot varandra och sade: Är det inte härligt? Till och med Mac, »trögmånsen», blev sedd då han hoppade över en gärdesgård, som om han icke kunnat låta bli det. Och när Rose sprang efter honom med hans bredbrättade hatt, föreslog han helt ivrigt, att de skulle bege sig in i skogen och jaga vildkatter.
Det var förvånansvärt att se, hur mycket de alla funno att uträtta i Cosey Corner, och Mac var den mest upptagna av alla i stället för att, såsom han väntat, ligga i en hängmatta och höra på, när någon läste högt för honom. Han blev inbjuden att mäta upp och utstaka Skeeterville, en stad som barnen höllo på att grundlägga på en betesmark, och han fann stort nöje i att planera vägar, staka ut hustomter, anlägga ett vattenledningsverk och rådgöra med »kommunalnämnden» om de lämpligaste platserna för offentliga byggnader. Ty Mac var trots sina femton år och sin kärlek för böcker alltjämt bara en pojke.
Så gick han och fiskade med en viss fryntlig herre från västern, och ehuru de sällan fick något annat än förkylningar, hade de mycket roligt och god motion, medan de jagade den fantomforell, de föresatt sig att infånga. Dessutom lade Mac sig till med smak för geologi och gick omkring och knackade på klippor och stenar och diskuterade helt snusförnuftigt »strata, perioder och fossiler», under det att Rose samlade örter och lavar och gav honom lektioner i botanik i ersättning för hans föreläsningar i geologi.
De hade mycket roligt, ty flickorna Atkinson upprätthöllo ett slags ständig picknick, och de gjorde det så bra, att man aldrig tröttnade därpå. Så gästerna trivdes alldeles utmärkt, och långt innan månaden gått till ända, var det uppenbart, att d:r Alec ordinerat sina patienter den rätta medicinen.
