trötta. Lizzie, du visar gästerna upp — Kitty, du kilar ut och hjälper far in med kofferterna — Jenny och jag skall ha teet färdigt, när ni kommer ner igen. Bevara mig väl, de kära barnen vill titta på kattungarna, och det skall de få!
De tre söta döttrarna skyndade sig, och alla kände sig hemmastadda, ty alla på stället voro så gästfria och vänliga. Tant Jessie föll i hänryckning över de hemvävda mattorna och de egendomliga möblerna; Rose kunde icke hålla sig borta från fönstren, ty vart och ett av dem inramade en förtjusande tavla, och småttingarna blevo med ens goda vänner med de andra barnen, som fyllde deras armar med kycklingar och kattungar och gjorde les honneurs riktigt fint.
Tutandet av ett horn kallade alla till kvällsvard, och ett duktigt sällskap, inklusive sex barn förutom Campbells, samlades i den långa matsalen, väpnade med väldiga aptiter och goda humör. Det var omöjligt för någon att känna sig blyg eller allvarlig, ty det uppstod sådana stormar av munterhet, att de blåste stelheten ur de allra stelaste och gjorde de sorgsnaste muntra. Mor Atkinson, såsom de kallade sin värdinna, var den allra muntraste och rörligaste, ty hon for av och an för att passa upp barnen eller hämta fram någon ny rätt eller schasa bort djuren, som voro så sällskapliga av sig, att fölet kom och ställde sig i dörröppningen och tiggde socker, katter sutto i folks knä och blinkade menande åt maten och spräckliga hönor plockade upp brödsmulor från golvet, i det de samtidigt med sitt kacklande instämde i det allmänna samtalet.
Efter kvällsvarden gingo alla ut för att betrakta solnedgången. Så lockades de åter in av orgelmusik, och i helgdagsrummet funno de till sin överraskning far Atkinson trakterande det lilla instrument, han själv förfärdigat. Alla barnen samlades kring honom och sjöngo, anförda av de musikaliska systrarna, tills Snokis somnade bakom dörren och Jamie gäspade hörbart mitt i sin favoritsång.
Som de äldre resenärerna också voro trötta, drogo de sig samtidigt tillbaka och sovo som stockar mellan hemvävda lakan och på madrasser, i vilka mor Atkinson
