30
af prefixet gagn-, genom, mycket[1]. Viðrir, väderherskaren; jfr viðra, vädra. Grani, den skäggige, af grön, gen. granar, läpp, skägg kring munnen. Siðskeggr, som har långt skägg, af siðr, långt nedhängande, sid, och skegg, skägg. Brúni, som har stora ögonbryn, af brún, ögonbryn. Grimnir, som har hölje eller mask, af grima, mask. Báleygr, som har brinnande ögon, af bála, bränna på bål, och adj. eygr, försedd med ögon, af auga, öga. Fimbultyr, runogud; jfr anglosax. fymble, hemlig kunskap. Hroptr betecknar Odin såsom krigets gud; jfr hrópa (ursprungligen?) ropa, håna, baktala. Valföðr kallas Odin såsom herskare öfver de fallna hjeltarne, af valr, val, urval (af de fallne), och faðir, i sammansättning vanligen föðr, fader. Herjaföðr, hjeltefader, af herr, gen. herjar, hjelteskara, här. Sigrföðr, af sigr, seger.
Odins utseende och attribut. Odin föreställes såsom en gammal, högväxt man, enögd, med djupsinnigt, grubblande anlete och långt skägg samt en bred, sid hatt; i strid eller vid ridt med guldhjelm och en blå mantel samt spjutet Gungne (fn. Gungnir) i handen. Han bär en guldring, Dröpne (fn. Draupnir), på armen; två korpar, Hugin (fn. Huginn) och Munin (fn. Muninn), sitta på hans skuldror; två ulfvar, Gäre (fn. Geri) och Fräke (fn. Freki), ligga vid hans fötter, och karlavagnen rullar öfver hans hufvud. Han sitter på en hög stol och ser ut öfver all verlden, eller far han fram i stormen på sin häst Sleipne (fn. Sleipnir).
Gungnir; jfr sv. gunga. Draupnir, drypringen, af driúpa, drypa, droppa. Huginn, tanken, af hugi, hugr, håg, tanke. Muninn, minnet, af muna, erinra sig. Geri, den glupske, af gerr, glupsk. Freki, den lystne, af frekr, lysten. Sleipnir, den glidande.
Spjutet Gungne, hvilket Odin fick af konsterfarne dvergar, Ivaldes söner, träffar alltid och vänder af sig sjelft tillbaka i hans hand. Det är symbolen af makt och herravälde. — Ringen Dröpne är fruktbarhetens symbol. Då dvergen Brock gaf ringen åt Odin, sade han, att hvar nionde natt skulle åtta lika stora ringar drypa af honom. —
- ↑ Att detta namn i Svenskan blifvit återgifvet med Gångråd, såsom af Afzelius m. fl., är, såsom synes, orätt.
