är inskränkt till någon tid, utan är tidens konung och herre. Derigenom är han Allfader. Åsarnes rika, sköna krans i Valhall är ej annat än en återspegling af Allfaders rika, mångsidiga natur. Han är denna tidens, denna verldens gud och i henne är han allsmäktig. Mångfaldiga äro de gåfvor, hvilka Odin förlänar: synkraft, skaldskap, vältalighet, klokhet, mod, seger, förlig vind, rykte, rikedom, vapen, smycken o. s. v.
Den stora mångfalden i Odins väsende betecknas genom ett stort antal namn. Dessa kunna hänföras till följande klasser, hvilka kunna afse a) hans gudomlighet i egenskap af ordnare och herskare: Allfader, Ygg (fn. Yggr), Göt (fn. Gautr, Aldagautr) m. fl.; b) hans makt i naturen: Svinn (fn. Svinnr, Fjölsvinnr), Gångläre (fn. Gángleri), Gagnråd (fn. Gagnráðr), Vägtam (fn. Vegtamr), Vidre (fn. Vidrir) m. fl.; c) hans kroppsliga form: Grane (fn. Grani), Brune (fn. Bruni), Sidskägg (fn. Sidskäggr), Grimme (fn. Grimnir), Bålögd (fn. Báleygr) m. fl.; d) hans höghet i egenskap af poesiens, stridens och segerns gud: Fimbulty (fn. Fimbultyr), Ropt (fn. Hroptr), Valfader (fn. Valföðr), Härfader (fn. Herjaföðr), Segerfader (fn. Sigrföðr) m. fl.
Óðinn härledes af verbet vaða, impf. óð, vada (jfr lat. vadere), framgå med kraft, oemotståndligt; slutligen: frambryta ursinnigt, med raseri, hvaraf adj. óðr, got. vods, rasande. Alfaðir, alltets skapare och fader. Yggr, grubblaren, af ugga, tvifla, frukta. Gautr af gjóta, impf. gaut, gjuta; således blifver gautr = den som göt, utgöt, skapade. Andra låta gautr betyda »den talande» af gauta, tala[1]. Aldagautr af öld, hvars pluralis aldir betyder både människor och tider, och således är betydelsen af aldagautr, aldafaðir, människornas och tidernas skapare och fader. Svinnr (också Sviðr), klok, förståndig; Fjölsvinnr af pref. fjöl, mycket (ty. viel), Gángleri, vandraren, af ganga, gå. Vegtamr, van vid vägen, af vegr, väg, och tamr, van, tam. Gagnráðr, den gode rådgifvaren, af gagn, nytta, gagn, och ráða, råda; eller den mycket rådige, kloke,
- ↑ Ordet gautr återfinnes i Götar samt i namnet Gustaf, fordom Göstaf, Göts eller Odins staf. Jfr Säve: Om nordiska gudanamnens betydelse.
