hvilkas tänder och hofvar gnistor utflyga, och den rodnande skyn gifver ett återsken af hans lågande blick. Det rike, hvaröfver han herskar, heter Trudheim (fn. Þruðheimr), och hans sal, Bilskirne (fn. Bilskirnir), har 540 golf (stockverk).
Þórr, smdr. af þonr eller þunr, betyder eg. dån, dön, dunder; fht. donar, forneng. þunor, þunder. Megingjarðr, kraftbälte, af megin, kraft, och gjarðr, bälte, gjord. Mjöllnir, eg. mjölnaren, som likt blixten krossar allt till mjöl. Þrúdheimr, styrkans, kraftens verld, af þrúðr, stark; äfven Þrúðvangar pl., af vangr, fält. Bilskirnir, glimt-klarnande, såsom blixten glimtvis uppflammande, af bil, glimt, ögonblick, och skirr, klar, skirna, klarna.
Tors kostbarheter äro tre: bältet Megingjord, som fördubblar hans styrka, när han spänner det på sig; den skaftkorte hammaren Mjöllne, hvilken alltid återvänder i Tors hand, när han blifvit kastad mot fienden; samt järnhandskarne, hvilka han behöfver för att fatta hammarskaftet. Tors bockar heta Tanngnyst (fn. Tanngnjóstr) och Tanngrisne (fn. Tanngrisnir); dessa draga honom i hans vagn, och derför kallas han Åka-Tor (fn. Öku-Þórr). Han kallas äfven Lorride (fn. Hlórriði), Ving-Tor (fn. Ving-Þórr) och såsom Åsgårds och Midgårds värn Veor (fn. Véorr). Hans tjenare äro Tjalfve (fn. Þjálfi) och dennes syster Röskva (jfr sid. 41).
Efter Tor äro flere ställen uppkallade, såsom Torshälla, Torstuna, Torsång, Torsåker m. fl. Till hans minne eger vårt språk vidare Torsdagen, tordön och ordet åska, som är sammandraget af ås-ikja, ås-åka, d. ä. åsens åka, vagn eller åkning.
Tanngnjostr, tandgnistraren; Tanngrisnir, den som skär tänderna. Öku-Þórr, den åkande Tor, af aka, åka. Ving-Þórr; jfr sv. vinge, fn. vængr; ordet antyder åskvädrets flygt. Hlórriði, glöd- eller strålkastaren, af hlóa, låge, och riða för vriða, vrida, kasta, slunga. Véorr, invigaren, beskärmaren, försvararen, af véa, utvidgadt vigja, viga, helga, beskärma. Þjálfi, den uthållige, af þjálfa, tvinga till arbete. Röskva, af röskr, rask, stark.
