314
Då kom den förskräckliga 8 oktober 1895, den dag, då kej rinnan mördades af japanerna på befallning af den japanske sandten hans excellens Miura, ett dåd, som alltid skall förbli outplånlig skamfläck i Japans historia. De af honom lejda japanska lönnmördarne, som hade stöd i de i palatset inträngande japanska trupperna, nedstucko vakten utanför kungens boning och inträngde i denna. Då konungen förskräckt visade sig för dem, knuffade de honom framför sig, refvo sönder hans kläder och befallde honom att föra dem till drottningen. Då han och kronprinsen, som under tiden kommit in, vägrade, släpade de den senare omkring vid håret och knuffade undan bägge två, för att tränga in i husets öfre rum. Där funno de kronprinsessan och några hofdamer. Genast höggo de in på dem med sina svärd, släpade dem omkring vid håret och stötte dem slutligen utför den branta trappan. Larmet hade väckt den kunglige husministern Yi Kyöng-jik, och anande" drottningens fara, skyndade han till henne för att förmå henne att fly. Men de japanska lönnmördarne följde honom i back och häl till drottningens gemak. Ministern ställde sig med utslagna armar framför sin härska- rinna för kydda henne, representanterna för den nya kultur- stormakten i den yttersta östern höggo emellertid bägge händerna af honom och stormade lös på honom med sina stickvapen, så att han endast med möda kunde släpa sig till kungen, vid hvars fötter han dignade ned död. Drottningen flydde uti parken, men japanerna upphunno henne snart och anföllo henne. Hon föll till marken, men hade ännu kraft att fråga sina mördare, om kronprinsen ännu var vid lif. Till svar sprang en japan upp på hennes bröst och stötte sitt svärd i hennes mage. Sedan bar bandet den ännu lefvande drottningen ut på en fri plats i parken, hällde kerosinolja öfver henne, staplade upp risknippor omkring henne och tände på!
För hvilka vanärande förödmjukelser den stackars kungen sedan ytterligare utsattes, behöfver ej omtalas F lens grefve Miura blef visserligen återkallad af den japanska regeringen, men dare, grefve Inouye, fortsatte den grymma leken. Kungen gre något annat än en marionett i hans händer, Inouye gjorde japanerna förhatliga i hela landet. Kungen var till den grad rädd för att bli mördad af japanerna på samma sätt som hans olyckliga gemål, att han sökte tillflykt i den ryske gesandtens hus och stannade där ett helt år! Under tiden lät han i den europeiska stadsdelen, helt nära den ryska legationen, bygga sig ett nytt palats- komplex, Kyeng-wun, och delta har han sedan dess bebott ända till den sista tiden, alltid i sällskap med kronprinsen, hvilken han vaktar som sin ögonsten, och omgifven af ryska officerare, instruk- törer vid hans armé, hvilka samtidigt vaka öfver hans lif.
Den 20 september 1901 gaf kejsaren sitt folk en ny lands-
