Den här sidan har korrekturlästs
Hær byrias östgöta laghbok, först kristnu balkær[1], i hanum tælias flokka[2] ælliuo ok tiughu.
I. Um huru kirkiu skal byria.
Kununger latær kirkiu byria, böndær til lukins[3] gæra. Nu er kirkia giorþ, þa skal skötninga[4] til kirkiu giua, þæt
- ↑ Balkær (i äldre o. yngre VGL äfven bolker) m. 1) Balk, bjälke; detta ord brukas bildvis i flere bemärkelser till betecknande af något större sammanhängande helt, likasom bjälken i motsats till smärre trästycken. Däraf 2) fortsättning l. inbegrepp af sammanhängande ämnen, såsom hvad i lagen angår kyrkväsendet, arf o. s. v. Fastän de så kallade balkarna äro delar af lagböckerna, ligger dock icke i ordet b. ursprungligen begreppet del; t. ex. kyrkbalken har icke sitt namn däraf, att den är en del af lagboken, utan däraf, att detta stycke af lagen är ett helt, som innefattar hvad som angår kyrkan (Ob.).
- ↑ Flokkær, flukker (isl. flokkr) m, 1) Flock, sällskap (af fem personer enl. Sn. Edda, jfr BB 8 § 4). 2) Samlade anteckningar; Vigers flockar, som nämnas i företalet till Uplandslagen, beteckna samlingar, som antogos vara från Vigers tid och åtminstone började af honom, men sannolikt ursprongligen haft sitt namn (jfr isl flokkr: ett kort poem) däraf, att de bestått af korta rättssatser, framstälda i poetisk form, af hvilken ursprungliga form många spår finnas i de sedermera med prosaiska tillsatser alt mera tillökta skriftliga anteckningar, som legat till grand för de slutligen utarbetade lagböckerna, jfr Schlyter: Om Sveriges äldsta indelning i landskap s. 62—66. 3) Kapitel i lagböckerna (Ordb.).
- ↑ Lukins tar Schlyter i gloss. till ÖGl. som genitivus (i st. f. luksins) af luk l. lok n. slut, fullbordan, jfr isl. uttr. til loka (gen. pl), men då i älsta svenskan bortfall af genitivändelsen s framför suffigerade artikeln är ovanligt, är det otvifvelaktigt med rätta, som han i Ordb. uppfattar det såsom genit. af ntr. part. pret. af st. vb. luka, lök, lukin: sluta, tillsluta. I hvartdera fallet blir betydelsen: till slut (eg. i senare: till dess att det är slutadt).
- ↑ Skötning f. Gåfva af jord; af
