) 7 (
EN Isländsk mann wid namn Skjägge, med det tilnamnet Midfiärda Skiägge, då han en gång utur siöröfweri i Östersiön war igenkommen til Danmark, begaf sig til Hrolf Krakes hög, i tankar den samma at öpna: gick fördenskul in i högen och fant hwar och en af de döda sittjandes på stolar, omgjordade med sina swerd, och med alla herkläder utrusade; Ty understod han sig ej at träda längre fram, utan begynte gifwa goda ord, utlofwandes sig wida skola utsprida rychtet om Konungens stora beröm och heder. Mann inbillade sig den tiden, at de döda icke allenast kunde höra och swara, utan ochså högeliga älskade et efterlemnat godt namn och ryckte, hwilket Hrolf här med sit egit exempel har synts besanna, ty han räckte fram åt Skjägge sit swerd Skofnungen, det han til en gåfwa med största glädje emottog. Tådan wände han sig til Bodwar, i mening at hans swerd Löse ochså bekomma, hwilken försträckte honom med sin grymma upsyn, ställandes sig såsom han wille resa sig up emot honom. Men emedan som Hrolf tog Skjägge i förswar, undankom han icke allenast fri och oskadd, utan feck ochså Hjaltes yxa til föräring samt många andra ägodelar. Til denna berätelsens trowärdighet, synes mycket lända Skjägges egen blygsamhet och skickelighet at beskrifwa den samma, aldenstund han icke tilägnar sina krafter en sådan driftig gjärnings beröm, hwilket eljest gifwit tilfälle at hafwa hans äregirighet misstänksam. Detta bestyrkes ochså märkeliga af det, at han sedan ägde och nyttjade swerdet hela sin lifstid öfwer. Dess egg war förgiftad, men i fästet war däremot en läkedom (i Laxdala Sagan Lifsten kallat) innesluten, hwarsmed uppå alt hwad som af swärdet sårat war, och eljest oboteligit, swedan strax stillades, och såret helades. Eho som detta bära wille, borde fölgjande warsamhet därwid bruka, 1. at handtaget af Solens strålar aldrig beskinas skulle, 2. aldrig blåttas i kwinfolks närwaro. 3. när det wore utdragit, kunde det ej utan blodspillan komma i slidan igen. Hwilket Skjägge ochså granneliga i acht tog, när han en gång med åtskillige bewäpnade gick mot den namnkunnige kämpen Thord Hrädu, eller förskräckeliga, som gäste hos en mann Thorhall kallad, men emdan som medelst tillopp af andra, och emellankomande förlikning, hans åstundan ej hade sin framgång, ty fattade han swerdet, som han eljest förgäfwes skulle hafwa utdragit, och högg hufwudet af den otrogna Thorhall, hwilken ärnade förråda sin gäst Thord i
