Hoppa till innehållet

Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/114

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

) 8 (

en sådan fiändes wåld; stillandes och besprängandes det således med Thorhalls egit blod. Dess son Ejder med tilnamnet den Lagfarne, af sin erfarenhet i lag och rätt, har burit det efter sin faders död, och förärade det sedan til Thorkill Ejulfsson, Are den Frode eller Wises farfaders fader, til at därmed dräpa en mann wid namn Grim af Kroppe, som war landsflychtig, för det han af daga tagit förbemälte Ejders son. Då Thorkill fuller tilfogade den landsflychtige et sår, men emedan han af den andras krafter öfwermannad, föll til jorden, blef han förskonter med lifwet, i det han helade sin wederpart med den i swerdskaflan förborgade läkedomen. Omsider när han uti en wik, Bredfjärden wid namn, genom skjepsbrott förgicks, war swerdet fastbundit wid en roddarebänk, och flöt således med båten til en ö, som sedan af denne händelsen war kallad Skofnungsö. Efter Thorkills död, fick hans son Geller ärfwa swerdet, hwilken förste gången reste til Norrige, och besökte Konung Olof den Helige, men andra gången hans son Konung Magnum den Goda, af hwilken han ibland andra härliga gåfwor ochså blef beskänkter med 24. marker gull: och sedan han alt til sin ålderdom uppehållit sig på Island, seglade han åter til Norrige och dädan til Rom, då han i hemresan siuknade i Danmark, och när han brukat sine salighetsmedel, omsider afsomnade och finnes begrafwen i Roskild. Til denne orten hade han ochså med sig bracht Skofnungen, och kunde hans arfwingar sedan den tiden aldrig mer igenbekomma det, utan stadnade således swerdet hos det folket, och i det landet, tädan det aldraförst war borttagit.