20
7. Cap.
Konung Helge hämnar sig på Drottning Oluf och ligger hos henne.
DRottning Oluf sitter nu en tid stilla i sitt rike och har aldrig warit så förmäten och wåldsam i sitt sinne som nu / hållandes altid stark wackt om sig / efter thet giästebudet som hon giorde för Konung Helge. Thetta spörs nu wida öfwer landet / och tycka alla sådant wara thet största under / at hon skulle hafwa kunnat så bespotta en slik Konung / som Helge war. Ei långt ther efter / seglar Konung Helge ur landet / och kommer så i then samma färden til Saxen / hwarest Drottning Oluf hade sitt hufwudsäte / hafwandes hon mycket manskap hos sig. Han lade tå sina skepp i lönläger / och sade til sitt folk / at the skulle wänta honom ther sammastädes til tredie dagen / men sedan finge the resa sina färde / om han då ej wore tilbaka kommen. Han hade då ej wore tilbaka kommen. Han hade och med sig twänne kistor / fulla af Gull och Silfwer. Sedan får han sig en gammal söndrig öfwerklädning / then han drager på sig / far så til skogs / och giömer ther neder penningarna / gående sedan bort och til neigden af Drottningens Slott. Ther möter han en träl / som henne tiente / och tilsporde honom om nya tidningar utur thet landet; Trälen swarade och sade / at ther wore god frid / och frågade honom igen ho han wore? Han sade sig wara en tiggiare / och är så händt / at jag funnit en stor
