skatt i marcken / och tyckes mig rådeligit at wisa tig hwarest skatten ligger; och så följes the åt til skogs / och wisar Tiggiaren honom skatten / tyckandes trälen mycket om then oförmodeliga stora lyckan / som honom händt härutinnan. Tiggiaren frågar om Drottningen wore mycket penninge girig? Hwartil trälen swarade / at hon wore then girigaste bland alla qwinnor. Då lärer henne thetta wäl behaga / sade Tiggiaren / och mån hon tyckias äga thetta godset / som jag här funnit; ty thetta landet hörer henne til; skal jag nu intet giöra hennes oförmodeliga lycka til intet / utan helder uppenbara thenna skatten / hwaremot Drottningen må gifwa mig then delen theraf / som henne behagar / och lär thetta wara mitt bästa råd; eller huru mån hon wilja så tilställa / at hon kan få hädan skatten? Thet tror jag sade trälen / at hon lärer wilja honom lönligen afhämta. Här är ett halssmycke och en ring / som jag wil gifwa tig / säger Tiggiaren / om tu kan skaffa henne ensamen hit i skogen / jag skal wäl så laga / at hon intet tager tig thet til misstyckes. När thetta war rådgiordt och afhandlat them emellan / gick trälen hem til borgen / och berättade Drottningen huru han funnit en skatt så stor / at han kunde giöra många mäns lycka och wälfärd / bediandes henne komma snart med sig at afhämta thessa ägodelar. Hon swarade: om thetta är sant som tu säger / så lär tu få stora skänker för thenna tin berättelse / eller och i widrigt fall största skam och bane; men doch hafwer jag altid tilförene befunnit
