20. Cap.
Om slaget emellan Swipdager och Berserkerna.
LItet ther efter wardt Konungen berättat / at Berserkerna hade fått mycket folk tilsammans / och härjade i hans land. Konung Adel bad Swipdager rida ut emot them och sade / at thet wo- hans skyldighet / utlofwandes honom så mycket folk som han wille hafwa; och ehuru Swipdager heldre wille fara med Konungen ehwarest han reste / än som at wara anförare för hans krigshär / doch wille Konungen änteligen at han skulle föra an hans folk. Swipdager utlofwade sig thet åtaga wilja med sådant wilkor / at han en gång finge tiggia tolf mans lif af Konungen / när honom behagade / hwilket Konungen bejakade; hwarmed Swipdager for til slaget med mycket folk; men Konungen blef qwar hemma. Swipdager lät giöra sig härsporar eller fotanglor / och kastade them neder på walplatsen / anställandes äfwen ther många andra konstwärk / samt krigspuss. Begyntes ther altså ett hårdt och ifrigt slag / och flydde tå mycket folk på siöröfwarenas sida / bekomandes stor swårighet / tå the kienna hersporarna. En af Berserkerne blef ther slagen med många andra af theras folk / och the öfrige togo sin tilflycht til skeppen och foro hastigt bort. Swipdager reste sedan hem til Konung Adel med seger och beröm; Konungen tackade honom mycket för sin goda landwärn och bistånd. Drottning Yrsa sade: wist är nu thetta rummet bättre besutit af en
