/ Utlandiska och Scythiska Konga ö / Basilia kallad / är ibland alla det äldsta och renaste / såsom både af arilds eller urålders fräto / som och Utländingars bländo / allramäst förwarat; emedan Herrar och trälar / såto där i sin frihet / af fiända anfall sällan eller aldrig brydde / mindre af främande öfwermagt någonsin kufwade. Hwilket ok doch / så wäl Tyskar som Ängländare / måste erfara / särdeles af de Romare, som altid i högsta måtto sökte / ej allenast sina seder / utan och språk / jämte de öfwerwundnas förtryck / at inrota. Detta öde / såsom mångom androm äfwen allmänt / hade Tyskarna sannerliga måst undergå / om icke Romerska wäldets ödemål / Tysklands ringa åkerbruk / dess inwånares Barbari, och urgamla frihet medels ödelefnad / ja / om icke enteliga de Franker mellankomit / hwilkas tungomål doch af Grækisk gemenskap nog utblandat / (därföre och de bekanta medelålders scribenter, ju af en obetänksam ålderdoms älsko / sökt at dessa, såsom Britannerna och flera / Europæer en Trojanisk härkomst påbörda) genom Kejsar Carl den Store / tog ibland Saxerna öfwerhanden / hwilka eljest / så wäl förr som sedermera / måste låta det Sclavoniska språket / få et stort inryme. Af denna underliga bländan hände altså / at ej allenast Grækiska (såsom mann i Scholorna talar) verborum præteritorum geminationes, samt infinitivorum terminationes, utan och många Sclavoniska ord / fingo / såsom hos utländska Göterna i Mæsien, altså och hos Tyskarna / burskap / och öfwa ännu hos dessa mästerliga sit wälde; Warande Neder-Saxernas språk / genom närmare belägenhet och handel med wåra Scandianer / nästan det endaste / som tämeliga wäl i de mästa orden behåller sit forna ädle med wårt Götiska / det jag i min öfwannämde Inledning hwarjestädes har bewisat / at först wara
