wäl stundom sedt större sällskap komma til bys / der jag hafwer warit / och hoppas jag at eder icke skall felas dricka eller något annat som i behöfwen öfwer natten. Konungen sade sig wilja försökia thet; hwar öfwer bonden wardt mycket glad / och lät han emottaga theras hästar / härbergera them och förskaffa hwad som them giordes behof. Konungen frågade: hwad är tit namn bonde? Han swarade sig af somliga wara kallad Hrane. The blefwo sedan alla så wäl undfägnade / at the tyckte sig knapt hafwa kunnat råka annorstädes bättre ut. Bonden war sielf mycket lustig och frågade honom ingen om något / som han icke kunde giöra godt beskied på; fördenskull han och blef hållen för wara en af the klokaste män som the funnit. The gingo nu alla til sömns / men waknade snart upp igen wid sådan kiöld / at tänderna darrade i munnen; ty stego the hastigt upp och täckte på sig sina kläder / och hwad the elliest kunde få på sig / förutan Konung Hrolfs kiämpar allena / som woro nögde med the kläder som the hade på sig / emot hela then kiölden som tå om natten påstod. Om morgonen frågade Bonden huru the hade sofwit öfwer natten? Bodwar sade sig wäl hafwa sofwit; thet samma swarade ochså Konungen. Tå sade bonden til honom: jag wet wäl at tina drawanter hafwa funnit thet wara något swalt i stufwan thenna natten / hwilket och i sanning så war / men ej må the tänckia sig kunna utstå alla the swårigheter / som Konung Adel i Upsala lär försökia them med /
