92
althenstund the funno thetta så swårt; förthenskull är mitt råd / Herre / at tu skickar halfparten af titt folk hem igen / om tu wilt behålla lifwet / ty icke lärer tu med myckenhet få seger öfwer honom. Tu är en beskiedlig man / swarade Konungen / ty wil jag följa titt råd i thetta målet. När the woro färdiga och tagit afskied af Bonden / resa the sina färde / och sänder Konungen hem halfparten af sitt manskap. Konungen fortsätter nu med the andra sin påbegynte resa then dagen / och när afton wardt / komma the fram til en annan liten by / hwarest the tyckia sig igenkiänna samma bonde / hos hwilken the natten tilförene hade giästat / hwilket them underliga förekom. Bonden fägnade them wäl / och frågade hwi the kommo så offta igen. Konungen swarade: wi ärom så komne / at wi knapt wetom / för hwad konster wi ärom utråkade / ty måste tu wäl kallas en rätt illistig man. Bonden sade sig ännu ej skola taga illa emot them / ty blefwo the ther qwar om natten i godt härberge och lade sig til sömns; men upwaknade igen med en så odrägelig törst / at the knapt kunde röra tungan i munnen; ty stodo the upp och gingo tit / som ett skaftkiäril stod fullt med win / och drucko the ther ur. Om morgonen sade Hrane bonde: åter är thet så wida kommit / Herre / at j mågen lyda mig / och mina råd / och tyckes mig att titt folk lärer litet kunna tåla och utstå / som så behöfwa at dricka om nätterna; mera försök skolen i utstå /
