skull at gifwa tig / Konung. Konung Hrolf sade: tå bör then gifwa annan / som ther til råd hafwer; han tog thermed en gullring af sin hand och gaf thenna mannen / som kallades Woggur / hwilken swarade: gif tu / allralyckeligast bland människior / och är thetta en then största klenod. När Konungen märkte huru högt han skattade thetta / sade han: litet är thet som kan fägna Woggur. Woggur swarade / stigandes med then ena foten på bäncken: thet löfte giör jag nu / at wilja hämnas tin död / om jag lefwer efter tig / och tu warder öfwerwunnen af människior. Konungen swarade: wäl ware tig therföre / doch lära fuller andra finnas som ther til se bättre ut än tu; doch märkte the thet / at thenna mannen war trogen och hull i thet lilla som han förmådde; men litet mente the at han kunde uträtta / emedan mannen förekom them at wara eländig arm / enfaldig och af litet wärde; förthenskull the ei eller förstälte sig längre för honom / utan ärnade nu begifwa sig til sömns och hwila / förmenandes sig kunna ligga helt säkra och orädda i thet härberget / som Drottningen sielf hade gifwit them. Bodwar sade: helt wäl är här tillagat för oss / och unnar Drottningen oss mycket godt / men Konung Adel theremot så mycket ondt som han kan; ty wore thet wäl för oss om thet finge blifwa som thet nu är. Woggur berättade för them huruledes Konung Adel war så stor och ifrig afguda offrare at man ej wiste något efterdöme thär-
