106
Här är ett silfwerhorn som jag wil gifwa tig / hwari alla Konung Adels bästa ringar äro förwarade / ibland hwilka en är allrabäst som kallas Swia grisen / den han sielf skattar för den dyrbarasta. Här hos gifwer hon honom så mycket gull och silfwer / at thet knapt kunde räknas eller wärderas. Woggur war nu tilstädes och bekom han äfwen mycket gull och peningar af Konung Hrolf / för sin dygdiga upwachtning skull. Drottningen låter nu widare leda fram tolf röda hästar / och thess utan en sniöhwit / then Konung Hrolf sielf skulle rida på / warandes alla thessa hästar pröfwade för the bästa som Konung Adel ägde / ther til med öfwer alt brynjade. Hon gaf them ochså hiälmar / skiöldar / fulla herkläden och andra goda kläder af the bästa man kunde finna / emedan som theras förriga muntering war fördärfwad af elden / så at hon utdelade all ting rundeligen ibland them / alt hwad the behöfde. Konung Hrolf frågade henne til / om hon hade gifwit honom andra dylika ägodelar / eller och them allena som han med rätta borde hafwa / och hans fader tilförende ägt hade? Hon swarade: många saker hafwer tu mer / än tin fader ägde / eller tu hade rätt at afhämta; och hafwer tu nu mycken heder wunnit tillika med tina män; förthenskull tilrusten nu eder som bäst / så at ingen må öfwerfalla eder / ty man lärer ännu en gång försöka eder. Sedan stego the til häst / och tog Konung Hrolf mycket höfligt och kiärligt afskied af sin moder / blifwande tå
