Hoppa till innehållet

Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/225

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
111

dårar kommer efteråt i hugen godt råd / hwilket nu sker med mig / ty iag tror oss icke hafwa giordt rätt wisligen / när wi nekadom til thet som wi bordom bejaka / och hade thet warit oss gagneligit til widare lycka och seger. Konung Hrolf swarade / thet samma kommer mig och så före / ty thetta månde wäl Oden then gamla hafwa warit / emedan han til anseendet war enögd / förthenskul låtom oss som hastigast wända om tilbaka at rätt erfara thet. Hwilket när the giort / funno the hwarken by eller bonde mera; tå sade Konungen: litet båtar thet oss nu at söka efter honom mera / ty han är en ond anda; förthenskull redo the nu sina färde / och är intet berättat om theras resa / för än the kommo hem i Danmark / och satte sig ther i ro. Bodwar rådde Konungen ther til / at han ifrån then tiden / ej skulle fara mycket i krig mera / förebärande thet wara likligast / at få eller ingen månde anfalla honom / om han wille wara stilla och i rolighet; han utlät sig doch wara rädder och twifwelachtig / at Konungen blefwe så segersäll mera som tilförene / om han eliest wille sättia tro ther til. Konung Hrolf swarade: ödet eller lyckan råder om hwars mans lif och seger / men ej then onda andan. Bodwar sade: tig wiljom wi sidst mista om wi fingom råda / doch tror jag alltings / at thet ei lärer blifwa långt til stora tidningar för oss alla. Hwarmed the slöto sitt tal för thenna gången och wordo mycket namnkunniga af sin resa. Lycktas här således berättelsen om Konung Adel.


E e 2