110
46. Cap.
Om Konung Hrolfs och hans kiämpars hemresa, samt om then gamla bonden Hrane eller Oden.
KOnung Hrolf och hans män / redo nu sin wäg nästan hela then dagen / och när thet wart afton finna the en By / hwarest när the kommo til porten / war bonden Hrane före them / som the tilförene hade giästat hos / och tilböd han them all wälfägnad / seyandes them icke hafwer händt långt ifrån thet / som han spådde förut. Konungen besannade thet samma / och at han wore mycket närgissande och skarpsynter i tilkommande ting. Hrane bonde tilböd Konungen några wapn til föräring / såsom swärd / skiöld och brynja. Konungen sade them wara farliga wapn / och wille han ei emottaga them / hwar öfwer Hrane wart nästan wred och tyckte sig wara beskymfad / säyandes: härom giör tu tig / Konung Hrolf ej så bekymrad / som tig borde / och är tu ei altid så wis och försichtig som tu tig tyckes. Bonden uptog så thetta förachteligen / och blef ty ej eller något nattherberge af / utan the wille nu fara sin färde / ehuru mörk som natten war. Bonden såg mycket bistert ut / tyckandes sig wara litet hedrad / at the ei wille emottaga hans gåfwor; ty låter han them resa såsom them behagade / hwarmed the och redo bort / utan at biuda hwar annan farawäl. När the woro et litet stycke ther ifrån / stadnade Bodwar och sade:
