50. Cap.
Om slagets begynnelse / samt Hialltes upmuntring och samtal med Bodwar.
NÄr Konung Hrolf hade druckit en stund / springer han up ur högsätet och alla hans kiämpar skildes then gången från the goda dryckarna / och foro thernäst ut med honom / förutan Bodwar Biarke som ingen såg til / hwilket them androm underligit förekom / och mente the förthenskul at han antingen wore fången eller ihelslagen; men så snart the woro utkomna / begyntes ther en förskräckelig strid. Konung Hrolf fölgde sielf fram med standaret / och hans kiämpar jämte honom på bägge sidor / samt then öfriga myckenheten af borgarena / som intet är giörligit at uptälja / emedan thet ochså litet gagnar. Feck man ther se stora hugg i hiälmar och brynjor / swärd och spiut swängas i luften / och så många dalar af as / at all marken wardt ther med betäckt. Tå sade Hialte then Skickeliga: mången brynja är nu sliten / många wapn sönderbrutna / mången hiälm klufwen / och mången kiäcker Riddare af hästen stupad / doch är wår Konung wid godt mod / ty han är nu så glad / som när han plägar dricka öl som starkast / och hugger han altjämt med bägge händerna / warandes mycket olik andra Konungar i drabbningar. Ty så tyckes mig / som han hade tolf manna styrkia / och mången stålter karl hafwer han fällt til jorden; må nu Konung Hiorwarder
