baken / ty ingen af eder är honom jämlik / doch säger jag icke thetta at härmed förwita eller förbrå någon af eder / ty j ären alla the raskaste kiämpar. Ickethessmindre löper Hialte hem til borgen / och när han kommer i Konungens herbärge / ser han hwarest Bodwar sitter helt fåfäng. Förthenskull sade Hialte til honom: huru länge skolom wi bida på en sådan dråpelig mans ankomst / och är thetta utan efterdömme / at tu icke står på tinna rätta fötter / och icke brukar tina kraftiga armläggar / som äro så starka som en AlaBiörns. Upp förthenskul Bodwar Biarke / min öfwerman / elliest lärer jag tända eld på huset och bränna thet upp tillika med tig sielf; thet är wist en hufwudskam för en sådan kämpa som tu är / at wår Konung skall gifwa sig i fara för oss / och förlorar tu således thetta mykna beröm som tu här till dags så länge åtniutit. Bodwar står tå upp och flåsar ifrigt / seyandes: tu Hialte behöfwer intet til at skrämma mig / ty icke är jag än rädder / utan helder helt färdig att fara med tig. När iag war unger / flydde iag hwarken för eld eller järn; elden hafwer jag ibland tålt / järn och wapn stundom försökt / men för intet theras fruchtan har jag gåt hit / och skall tu i sanning seya at jag är fullsinnad at fächta / hafwande Konung Hrolf med rätta kalladt mig kiämpe fram för sina män; så är jag och skyldig at löna honom för mycket godt / först för mågsämjan / sedan för the tolf Byar / som han gaf mig / tillika
