högbordet / och war Hottur Kongens förnämsta sätes kiämpe / plägande på på hwar och en som til slottet kom / hitsa twänne jagthundar / dem Kongen fått skickade från Holmgård; af hwilka den mindre hade sex manna styrka / och skulle ingen blifwa Konungens kiämpe / som ej kunde honom möta / hwilket doch ingen kunde giöra emot den större hunden / som ägde tijo manna aft; hwar af händt / at de båda dräpit mången mann. En sten låg ochså wid stadsporten / den alla skulle lyfta / som wille koma i Konungens hof. Wid skilnaden från Gubben / låfwade Bodwar honom / at gifwa sig i sällskap med hans son. Men när han nu kom till stenen / mägtade han ej at draga ut swärdet emot hundarna / emedan han ej hade tid at kwäda wisan / utan fick i stenen / och kastade så där med den mindre hunden til döds / men hwilken han och strax därpå slog den stora ihel. Här på gick Bodwar in i salen till Konungen / som bannade honom för hundadråpet / men han swarade / at alla Frälsemän hade låf / at wärja sig medan de kunde. Kongen berömde honom sedan / och för hans bekanta swärd samt kwäde skull / kallade han honom Bjarke / gifwandes honom på anmodan til namnfäste en gullring; samt säte brede wid Hottur. När då Kongsmänen wordo druckne / började de efter wanan / at kasta oxeläggar omkring hela salen til hwar andra / med stort hark och buller. Somlige togo benen emot i luften / men månge swagare fingo af dem stor skada / hwilka och därföre blefwo bespottade. Bodwar fick nu se Hjalte i benhopen / ty drog han honom nödigan ut / och lät honom stå brede wid sig. Då blef Hjalte strax med benkast antastad af Kongsmännen / så at jämwäl Bodwar fick dryga slängar; men denna sade / at den handen wore eländig / som ej wärde sit hufwud; och kastade så Hjalte bak om sig / tagande sedan emot alla kasten / dem han dref tillbaka så hårt / at många af Kongsmännen wordo dödade och skadade. Ty befallte Kongen dem at wara stilla / och skulle Bodwar besittja den döda Jokull Järnryggs ställe / som eljest war hans största kiämpe. Bodwar bad Kongen ej mera låfwa / än honom lystade at hålla; tagande där efter Hjalte i sitt förswar / med utlåtelse / at han wäl skulle blifwa en bra karl. Sedan lät han Hjalte följa sig till skogs / där han dräpte ett grymt wildswin / som hade twå Björnars kraft. / det är sexton manna styrka / trugande Hjalte tre gångor at
