136
dricka blodet där af / som skulle gifwa honom trolla krafter; hwar efter han och wart faseliga starker. Wid hemkomsten böd Kongen Hjalte at försöka sina krafter / til at få se om han kunde räknas anten för träl eller frälse. Hjalte gjorde så / och öfwerwant alla kjämparna / som honom angrepo; därföre och Kongen tilböd honom at få sittja näst Bodwar. Han blef sedan kallad Bena-Hjalte / och då wittjade Bodwar med honom hwart åhr spåret i berget. De foro om somrarna i hernad / och skaffade Kongen många dyrbara saker. Nu hände sig at en Björn kom från Edaskogen (med simande eller gående öfwer isen) till Hledre / och giorde stor skada på böndernas boskap / och som ingen af Kongsmännen kunde få hugg på honom / ty sade Kongen / at eho honom kunde dräpa / skulle mäst warda hedrad. Hjalte gick då fram / kastade af sig wapnen / och wefde sin kappa om wänstra handen / den han strax stack emot djuret / men med den andra slog han det ihel. Altså wart han där efter wärderad näst Bodwar. Bodwar och Hjalte plägade helsa på Kongens döttrar Snot och Dagny i deras kastell. Snot war älldre / och gaf hon Bodwar tilkjänna / sig hafwa tyckte för honom. Imedlertid hände sig / at under et gästabod i Kongssalen / en ful Berserk kom in / som bad Kongen at få äga Snot; i annor händelse skulle Kongen gå til holms eller enwiges med sig / eller och så någon i stället. Han het Sot / komen ur landet Liberdonum och fiället Morturam / hafwandes med sig åtta kjämpar af Blåland / samt en af Solarbruna /[1] som tilförene öfwerwunnit den stora Konungen Fortunatum af Asia / dessutan hade han tretijo Morländska männ / samt några af Risaland / Jotunheim / Helluland / och Kaldbaksida. Men som Kongen afwisade denna Resen; ty steg han på trappan wid Kongsbordet / och wille hugga til Kongen. Bodwar grep då til sit swärd Lösan / och kwad:
- ↑ Se Sturl. Hejms Kringla i Ynglinga Sagan Cap. 1.
